josefiineg

Igår var inte någon bra dag.

 

Jag var ut i skogen och joggade. På promenaden dit kände jag redan i höftböjan att det krampade sig då och då. Så fick stanna upp och vänta tills det försvann. Lyckades väl få bort det någorlunda bra, så körde jag ett varv i skogen, i slutet av rundan trampa jag snett på en underbar rot som stack upp där jag satte foten. Yeay!

 

Skulle åka till Ina och fira hennes födelsedag den kvällen, men jag skicka till henne och sa att jag behöver stanna hemma. Hon förstod. Sällan jag mår dåligt liksom, förutom förkylning liksom. Jag är nog så slutkörd nu så nära semestern. Jag bara satt i soffan igår, grät och grät för allt och ingenting. Egentligen mest för ingenting.

  Ville bara vara för mig själv och få ut allt som ligger och gror.

 

Det kan vara för att jag inte tagit ut en semesterdag sen jag börja i augusti (förutom den jag tog och åkte till Ullared, men det räknas inte, för det var ingen vilodag. ^^ ), så på fredag har jag tagit en dag, så då får jag fyra dagar i rad. Jag kommer verkligen behöva detta.

 

Ja, jag tycker synd om mig själv just nu. Det tycker jag är okej, sådär någon gång ibland :) 

 

Mamma kom förbi med bandage så jag kunde linda foten. Får nog vänta ett tag innan det känns bra igen. Jag kan ju gå på´n, så det är nog snart över detta :)